Olyckskvinnan

Hallådär.

Jag, hurtig som jag är, skulle cykla ner till Sandbacka Park å träna.. Cyklar som vanligt ner på vägen där dom bygger om, åker över guppet som vart där i nån vecka, lägger precis ner mobilen i fickan då det händer. Jag åker på två bräder som ligger mitt i vägen och pang, så är jag på backen och glider. I lagom höjd för att vinka till Albas herrar som tränar i fönstren vid mitt ansikte. Men skam den som ger sig, så jag och min nu missbildade cykel tog oss fram dom sista metrarna och sen in och träna med mitt blodiga knä och ännu blodigare armbåge. Det gjorde shitont att träna och fyhelvetesjävlaäckel ont att duscha. Jag skulle kunnat svära hela natten för det gjorde så ont. Men jag la mig spikrak i soffan och väntade in mamma och mina såkallade plåster, som sen visade sig vara 20lager bomull och den vitgröna strumpan som jag nuförtiden är bästa kompis med.

Så jag hinner knappt få av det gamla bandaget (brännskadan) innan cykeln ska ge mig ett nytt.

Livet är hårt sägs det. Härlig bondbränna jag kommer få av det här i helgen.