Jag fick nyss hans existens bekräftad genom ett sms. Nu vet vi att han lever iaf. Och han befann sig i Sandviken. Det var ett litet plus faktist. Härligt att veta! Nu kan jag sova gott inatt med.
Stackars Andreas, nu när han flyttar hemifrån kommer han få en till mamma tror jag. En skitdryg syster som skickar sms såfort hon inte hör av han på några dagar. Men vad gör man inte lixom. Det är ensamt här hemma ju!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar