Hundar på landet

Ingen som läst den boken? Seriöst? Ingen? Konstigt.

Igår hände det jag hatar mest. En för mig helt främmande man kom fram och vi införde en konversation som lät typ såhär.

Han - Jag tyckte väl att jag kände igen dig Sara! Vad roligt att se dig!
Jag - Hehe, ja ...
Han - Hur är det med dig då?
Jag - Jorå .. Själv då?
Han - Jo fint, pluggar du här nu?
Jag - Ehh, jo första året nu vettu..
Han - Gud vad roligt! Men roligt att se dig, hälsa hem!

Och det enda jag tänkte på under konversationen var "och vem fan är dudå?" Det är det värsta jag vet, när jag inte känner igen en människa som jag tydligen träffat förut. Och dom pratar på som vi vore best budds medans jag fattar nada. Men sånt är livet för en kändis, lika bra att get use to it.

Imorgon ska jag städa hos hundra åriga Hulda. Jag jobbar kväll på ett ålderdomshem. Gud vad roligt. Faktist ska det bli jävligt roligt.

Jag ligger i soffan och kollar på tjejer med skitsnygga kroppar medans jag önskar att jag såg ut som dom, levde deras liv. Iställer ligger jag med magen i knät (den får snart egen plutt på sverigekartan) och käkar massvis med chips, godis och coca cola! Men vad gör man inte nuförtin.

På lovet tänkte jag någon gång få ro med lite fest. Mina närmaste dagar ser ut såhär.

Imorgon - Jobba (Karl-Johan)
Fredag - Jobba (Karl-Johan)
Lördag - Jobba, lite halvt frivilligt, i stallet. Flagga två klasser. Kan ni tänka er vad tråkigt. Varje gång en ponnyrackare springer förbi ska jag vifta med en sån där röd flagga som nästan ser ut som domarflaggorna i fotboll.
Söndag - Jobba (Servera)
Måndag - Jobba stallet

Nu fick en tjej som heter Sara priset som playmate of the year. Undra vad jag borde få för pris. Soffliggaren of the year, Candyeater of the year eller något sånt tjockispris. Jag fick hem världens fulaste shorts också. Jag som längtat som fan också får jag hem ett par shorts som ser ut att ha en stjärtlapp på baken. Besviken jag vart. Fast skjortan var king.


Jag älskar dig, min världens bästa vän!