Madlen y månz

Jag var bara tvungen att leta reda på det här traditionella blogginlägget Madde skrev på min lunar en gång i tiden. Visst är hon adorable? Luktar mycket krlek här ja.

Hola Amigos! Madlen här. Imorn är revulotionens dag, dagen ingen trodde skulle komma. Dagen med stort D. Jag å Saruman ska upp med tuppen (ca. 09.30) och dra ner på parkbadet och cykla, cykla i en timme. Men jag sätter alla mina kontanter (som jag fick av morfar idag, 430 kr i tior och femmor) på att vi inte kommer komma upp. Vad har sara gjort idag då? Ja inte fan vet jag och inte bryr jag mig heller. Och jag tänker inte sitta här å skriva hur mycket jag älskar Sara. För 1. det tjänar ingenting till och 2. jag älskar inte sara. Jag hatar sara. Sara är aids. Och skabb. Kondylom också. Eh, jag kan typ räkna upp vilka könssjukdomar hon inte har, och det skulle gå så mkt fortare. Men aja.. Vad vill man höra, ni kanske inte vill höra det här för då blir ni bara avundsjuka. Men jag kan inte låta bli.

En fin sommardag så bestämde jag mig för att åka hem till Sara, vi skulle loda hade vi tänkt. Vi åkte å badade i säljan, åkte hem. Va hungriga som vargar, gjorde spagetti å bacon å korv (om jag inte minns fel, annars va de köttbullar). När sara skulle salta spagettin så öppnade hon fel lock på saltkaret så de kom väldigt mycket salt i spagettin. Vi sket i det och satte oss ute å vrålkäkade, gott som fan va det. faktiskt. Sen så gick vi in å satt vid datorn, jag klagade över att jag saknade tylösand och så kom vi på att vi måste åka å tågluffa, typ ner dit å så. Sen vid halv - kvart i 11 så slår det oss att Saras pappa ska ju fan ner till Lund och svänga förbi hos sara farmor å farfar som bor i Mellby, som ligger ungefär 3 mil ifrån Tylösand.

Vi kan inte fatta att vi har varit så dumma och frågar honom om vi får följa med och han säger "javisst, jag blir bara glad om jag får sällskap i bilen!" Vi dör och ringer min mamma som gör det hela väldigt plågsamt när hon säger "Jag måste prata med pappa", när jag ringer upp 10 min senare så säger hon att det är okej. Då dör jag å sara och får sen panik när vi inser att vi inte har packat å att vi ska åka klockan 12. Klockan är nu ungefär kvart över 11. Sara kutar runt i hela huset å packar ihop, fem över halv 12 lämnar vi deras hus (vi ska hinna köpa godis på statoil också, som stänger 12), ungefär 20 i 12 är vi hemma hos mig och jag ska hinna packa, jag springer upp och drar ihop allt som ligger på golvet typ å slänger ner i en väska och kiss my mother goodbye och kutar ut, 10 i när jag kommer ut och vi åker till statoil och köper godis. Precis klockan 00.00 åker vi ut från statoil och där börjar vår 6 timmar långa resa.

Det där som saras pappa sa om att han var glad för sällskap i bilen fick han nog ångra, jag å sara va hyper aktiva i kanske 45 minuter sen däckade vi och sov hela tiden fram till klockan 5 när johan (sara pappa dårå) stannade bilen för att sova en stund, då vaknade jag och sara å va hur pigga som helst, vi satt å stirra på en kossa som stog i hagen å glodde. Sen när Johan vakna så somnade jag å Sara igen, å så vipps va vi framme. Vi däckade hemma hos saras farmor å farfar till klockan 12. Sen började livet, hakkuna mattata.

Vad vi gjorde sen kan jag inte berätta för då kommer ni ju att dö av avund. Och det vill vi ju inte.

Vars är sara nu då?

Svaret på sista frågan lär bli in i duschen och sen till sängs eftersom vi ska kicka ass imorn på idrotten. Innebandy turnering ftw.